Vi har ont på samma ställe har det visat sig. Inte ljumskarna, utan mellan ljumskarna och ovansidan på låret, vad den muskeln nu heter?

Byggs kommentar till My:

"Om du ligger i soffan och ska resa dig upp, vanligtvis brukar du ju resa dig rakt upp, det går inte nu. Du får rulla dig på sidan och sätta i armbågen och trycka dig upp."

Haha! My har testat, o ja, det stämmer. Att ens tänka på att lyfta benen åt någon riktning finns inte.

Bygg kan även tänka sig att köra Tjejvasan igen. Kanske Halvvasan. Vi får helt enkelt fundera på det. Vi har ju några månader på oss innan anmälningen ska vara inne.

Förresten, prinsessan Madeleine körde på 2.22 och Titti från Rix på 4.59 Härligt Titti, 1 minuts marginal innan de plockat av dig från spåret!

På vår bussresa från Göteborg till Helsingborg, som startade 02.05, träffade vi ett härligt gäng. Först trodde vi att bussen skulle vara helt tom, vem åker så sent på natten? Fel hade vi, den var knökfull inkl ett gäng grabbar i 30 årsåldern. Dessa skulle till Köpenhamn och flyga till Turkiet på golfresa. Fullast i deras gäng var Henrik Fransson (?). Han ville genast bjuda upp på dans och hångel i bussgången. Vi tackade snällt och artigt nej...Han gav sig dock inte, utan satte sig brevid oss och snackade ca 1 h. Sedan deckade han. Först sittandes rakt upp, sedan vände han sig om, satte sig på knä med huvudet i sätet, därefter kasade han ner på golvet och låg rak lång i gången. Vi hade en hemskt trevlig busstur, många skratt och många trevliga killar. Hur snygg är inte Kent på en skala? Ojojojoj... De smilegroparna

kunde man ju svimma av.

Over and out.

Det känns i kroppen idag att man gjort en stor ansträngning igår. Undras hur det känns imorgon bitti? Kanske inte kommer upp hur sängen bara?

Värst är det i framsidan av låret, så långt upp på låret man kan komma, mot "fästet" i höften, det är nog det bästa sättet att förklara var man har ont. Annars är man lite seg, allmänt överallt och triceps börjar krypa fram...

Börjar sjunka in lite nu att man verkligen kört 3 mil skidor.

Igår var My helt emot att köra skidor en gång till. Idag känner hon dock att hon gärna vill ha en revansch mot de dåliga spåren. Så vem vet, nästa år kanske det blir Halvvasan istället (4.5 mil). 9 mil, näää...usch, inte än.

Här kommer bilder från kontrollen i Hökberg och Eldris. Så gott det var med varmt vatten, varm blåbärssoppa och slät bulle (kardemumma), mums!

När vi kom till 15 km ställde sig en man mitt i spåret och sträckte ut armarna. Det var Lennart! Ernst var också på plats och servade oss med dricka. Så glada vi blev och så underbart det var att få en kram! Så mycket energi det gav oss!

Vid 6-7 km kvar började vi bli ganska trötta och var lite arga på spåren! Det var då envisheten och viljan kom fram. Det var nog det enda vi hade kvar att ge. Vi började dessutom peppade varandra.

Känslan när man ser 1 km-skylten? Håren reste sig i nacken på My, shit, har

vi verkligen klarat det? Då säger vi att vi ska gå in i mål exakt samtidigt.

När vi kommer upp på upploppet, det är ca 100 m kvar, hör vi från vänster sida vår STORA hejarklack! Då tårades ögonen och håren stod upp på hela kroppen. UNDERBAR känsla! Vi visste inte att de skulle stå där.

Härlig upplevelse, men väldigt jobbig, såväl mentalt som kroppsligt. Konditionen däremot var det lugnt med.

Over and out.

Så här "pigga o glada" såg vi ut innan start. Vi var precis påväg till att gå till vår startfålla.

Väl dit, vi lägger ner skidorna. My förbereder sina bindningar. Bygg ber henne göra vid hennes också. Bygg hade dock inte samma sort. Båda blev lite nervösa när vi inte visste hur vi skulle göra. Bygg hade ju heller aldrig använt dem! Haha, det var ganska kul, vi skrattade iaf gott när Bygg fick i sina pjäxor!