Idag var det dags för besök hos Marianne, min sjukgymnast. Jag var lite nervös för detta, då jag vet att hon säger precis vad hon tycker och jag var rädd för att få världens nedlåtande om mitt knä...

Det första min sjukgymnast säger när hon ser mig i korridoren:

S: Stelopererade han dig?

M:Nä...

S:Böj på knäet då!

M:Men det gör ont ju...

S:Då böjer vi på det ändå.

In i rummet. Jag skulle sätta mig på britsen. Jag var påväg att med hjälp av mitt friska ben lyfta upp mitt söndriga. Marianne är vaken "Nänänänänänä! Inget sånt!"

Ojdå, såg hon det... Det var bara att försöka spänna benet och lyfta upp det av egen kraft. Å ja, det gick faktiskt, man behöver bara någon som pushar och ser till att man inte fuskar.

Marianne sa att mitt knä knappt var svullet längre. Härligt. Jag är dock lite svullen i vaden, just pga att jag har rört mig för lite de första 5 dagarna. Detta ska jag nu råda bot på.

Marianne gav mig 5-6 övningar som jag ska jobba med flera gånger om dagen. När vi gick igenom dessa så gjorde det ...ONT. Men, man säger inte emot sjukgymnasten, man gör bara som hon säger. "My, du får ta två Panodil innan bara, för detta måste du göra, rörligheten kommer inte trilla ner från himlen till dig!"

70 grader hade jag i mitt knä första gången hon bad mig bocka det så mycket jag kunde. Imorgon ska jag ha 90, enligt M. På fredag när jag ska till Marianne igen ska där vara ännu mer. Känner pressen och jag lovar att jag töjer och töjer... Jag har inte tid med något annat. Å jag anar mg se mer än 70 grader nu! :)

Jag gick från det onda sjukgymnast-passet med leende på läpparna. Hon pushar en i  rätt riktning och äntligen har min motivation kommit tillbaka! Jag längtar redan till fredag!

Over and out.

Mysan

Det börjar krypa i kroppen och framför allt i benen. Jag vill röra på mig ordentligt, träna eller ta en lång promenad. Jag vet att detta är omöjligt och det är sååå tråkigt!

Jag längtar tills måndag då jag ska till min sjukgymnast för första gången sedan op. Ska bli riktigt kul och spännande att se vad Marianne ger mig för övningar. Jag är grymt motiverad till att träna upp benet och slänga kryckorna snarast!

Sen ska jag nog försöka börja bege mig till gymmet i nästa vecka. Måste få svettas lite och jag kan alltid träna överkroppen.

Som tur är har min aptit inte varit så stor den senaste veckan så jag har inte lyckats lägga på mig, jag har bara blivit lite slapp, musklerna förtvinar och fettet kommer...

Igår gick jag och Camilla ner till stan för att kolla in rean och för att fika. Hör och häpna men jag shoppade inget.

Ska nog försöka bege mig till Kullagatan i slutet på nästa vecka istället och kolla läget där. Finns mycket roligare affärer.

På kvällen gick jag istället in på nätet, jag var tvungen att handla något. Hamnade på bokus och köpte två böcker av Paolo Roberto, träningsböcker förstås. Jag skrev dessutom upp alla böcker som jag vill ha, måste fylla på mitt förråd nu inför min stundande karriär som Träningskonsult! :)

Ikväll skulle jag och Henke egentligen bjuda Elina och Peter på middag, men Elina är tyvärr sjuk. Trist att hon både är sjuk och att de inte kommer.

Vi får se vad som händer istället.

I eftermiddag ska vi iaf ut och lördagsköra med min bil. Tarzan har stått still i snart två veckor och han behöver röra sig lite. Vi kommer därför köra till mamsen, Mats ska hjälpa mig byta några lampor på bilen.

Jag hade förresten precis besök här hemma. Det var Anette och Jeremy från jobb. De hade köpt en fin present till mig i England. De tyckte den passade så bra på mig, men att den kanske passade Henke bättre. Där står I love MY på den, i precis samma stil som I love NY-t-shirtsen. Det var mycket trevligt att få träffa dem!

God fortsättning på er!

Hoppas att du har det bra hemma i Sala Elin, antar att du kommer hem snart...

Over and out.

Mysan

Vilka dagar det har varit...

Lillejul firades hemma hos mamma och Mats. Alla deras barn med respektive och barnbarn var på plats. Med undantag från Henke och Mats son med lilla Ester som var sjuka. Uterummet var dukat med långbord och x antal knattar satte ljudnivån där uppe!

Melker och Martha (brorsbarn) gav mig en present för att de tyckte lite synd om mitt knä. Det var en ny maskot som jag skulle ha i min bil! Riktigt cool nalle! 

Framåt 22-tiden skulle min färdtjänst för dagen, brorsan Tian med familj, köra hemåt och de släppte mig hemma hos Henkes föräldrar. Jag fick den efterlängtade ABBA-singstar skivan och den sjöng vi till hela natten, särskilt jag, Henkes mamma och syster.

Julafton firades hemma hos min moster med familj i Klippan. Lugnt och mysigt. 

Jag har blivit en jäkla sjusovare och vaknade inte förrän kl 11 idag. Helt plötsligt kom en vändpunkt med benet. Jag kunde helt plötsligt ta på mig strumpor själv... Det är ett framsteg. Jag kunde diska och byta påslakan. Benet pumpar inte så mycket längre när jag är uppe och studsar hela tiden, vilket är väldigt skönt. Emlan, jag förstår att jag skrämt dig lite när du läst bloggen, men samtidgt så kan du läsa nu att det faktiskt finns en ljuspunkt också! :)

Kvällen har spenderats hemma hos pappa och Siv. Mina brorsor och deras familjer var också där.   

Som tradition brukar jag spendera annandagen på Kullagatan för rea-shopping. Tyvärr passar det inte riktigt detta året. Men min kompis Camilla ringde idag och ville hitta på något imorgon, så vi ska gå till Storgatan och förhoppningsvis hålla min årliga tradition brinnande.

Hoppas att ni haft det bra och kommer få fortsatt mysiga dagar!

Over and out.

Mysan

Jag hoppas att julkänslan har infunnit sig i alla hem. För mig är julen en härlig högtid med mycket traditioner och allt ska vara som det alltid varit.... det går ju att ändra på vissa saker men då krävs det förhandling i god tid.

Idag har jag och pappa klätt granen, varit en kort sväng på stan och gjort ännu mera tryfflar :) börjar bli riktigt duktig på det nu. Ikväll ska jag iväg hem till Tessan för en myskväll och sova över hos hennes familj. Imorgon ska jag kanske överraska Hugo på sängen med ett stort paket, men det är nog större risk att han vaknar innan mig vi får väl se! Sen åker jag hem till mina föräldrar dit mina syskon och mormor också kommer. Det blir mycket mat som vanligt, Kalle Anka kl 15, spel och pusselläggning och mera mat. Det sägs att det ska bli en vit jul här uppe men det är dåligt med det. Snön som kom igår är redan borta och som det är just nu verkar det inte komma någon ny snö heller!

Jag önskar alla en riktigt God Jul och en särskild hälsning till My och hennes familj. Hoppas ni har det bra och tar väl hand om kryckan med tillhörande kropp :)

Ellep, jag och My är alltid snälla.... i alla fall när det äller jultomten :)

Julkramar från Sala

Over and out

Så är det ju inte riktigt utan Sala ligger endast halvägs upp i Sverige, men för er Skåningar vet jag att allt ovanför Hallandsåsen räknas till Norr! Resan upp var riktigt dryg denna gången. Som My skrev innan fick jag stanna och sova för att inte bli en alltför stor trafikfara. Hösten har satt sina spår och denna semester var väldigt efterlängtad. I lördags när jag kom hem till mamma och pappa blev det mat, grillad kyckling och sallad. Mamma går nu för tiden på GI-filosofin så då är det bara att fixa egna kolhydrater om sådana önskas. Därefter blev det en kort stund i ryggläge på kökssoffan innan jag åkte vidare till Tessan, Jonas och Hugo. Hugo fyllde 3 år i måndags och jag var där för att lämna en present, en elgitarr som börjar spela av sig själv när man rör på strängarna. Det första som Tessan undrade var hur man stängde av den….. Det kan man inte utan man får bara låta bli att röra på strängarna eller ta ur batterierna! Jag tror att Hugo tyckte den var cool och jag visade honom moves som en riktig rockstjärna gör.

I går var jag ner på Sala city och in i den nybyggda gallerian, vilket lyft för staden. Så många affärer och jag passade på att inhandla de sista julklapparna så nu är jag äntligen färdig! Sen var jag, mamma och Tessan upp till min syster som flyttat till en ny jätte fin lägenhet mitt i stan. Syrran hade dock varit ute och festat kvällen innan och var så där lagom munter att få besök, men jag hinner väl dit flera gånger innan jag åker tillbaka. Efter det åkte jag hem för att få i mig lite av mammas mat, alltid lika gott. Telefonen ringer och de är min kära mormor. Hon har fått en dvd av min morbror och så säger hon att först hade hon inte tänkt lära sig den, men ångrade sig. Jag har ju lärt mig hur videon fungerar så detta kan väl inte vara så svårt! Det är kul att hon fortfarande vill lära sig nya saker så det blir utbildning i mellandagarna. Kvällen spenderade jag hemma hos Tessan. Vi åt skinksmörgås och snackade en massa skit…… vi diskuterade till och med den inside information som Henke kom med i lördags:)

I dag har det bara varit lugnt, umgåtts med mamma och pappa. Nu ska jag strax ner till stan med brorsan och hjälpa honom med de sista julklapparna. Planen är att kvällen ska spenderas hemma för en gångs skull till mina föräldrars stora glädje! Jag vill dock inte vara allt för nära dem, pappa har haft feber ett par dagar = är döende och mamma är ordentligt förkyld! Det är bara att hoppas att jag blivit immun.

Jag har även lovat att lägga in bilder från innebandyns julavslutning och de kommer måste redigera dem lite bara…. :) 

Over and out från Sala

Idag gick jag faktiskt upp i tid, kl 7.30 Eller rättare sagt, satte mig upp i sängen och fick frukost.

Sen kom Mats (mammas flört) och hämtade mig för att köra en sväng till mitt jobb. De behövde mitt sjukintyg och jag behövde kopiera lite papper.

Därefter gav sig min färdtjänst vidare till sjukan för ett besök hos Dr W. Igår var det nämligen lite tumult med min vad, den kokade inifrån. Ringde akuten och de fick halvt panik och sa att jag var tvungen att komma in på en gång för det kunde vara en blodpropp. Läkaren hittade dock inget tecken på detta, men han tyckte att jag skulle prata med min läkare.

Jag ringde därför sjuksköterskorna på ortopeden imorse och de i sin tur kollade med Dr W och han ville ha in mig för en extra koll så inget var galet. Så där hamnade jag i fm. Dr W är verkligen en klippa, han tar allt på allvar. Han konstaterade dock ganska snabbt att det inte var någon blodpropp, inte heller inflammation. Han undrade dock varför jag gick stel som en pinne med mitt ben. "Det går ju inte att böja det." Jodå, sa han och tryckte det till 90 graders vinkel. Aj...

Han ringde därefter på sjukgymnasten Sofia, en Marianne nr 2, underbar tjej. Hon körde hårt med mitt ben en kvart. Gav mig övningar jag skulle köra den närmsta veckan och även en hel stödstrumpa så min blodcirkulation kommer igång. Vilka fantastiska människor det finns som hjälper till!

Nu har jag landat i Viken hos mamma och Mats. Har precis fikat lite. Det stundar julfirande här imorgon och Mats springer runt som bara den för att hinna pricka av allt på den långa listan mamma skrivit... :) Hon har även passat på att ge mig lite uppgifter som jag klarar av sittandes vid köksbordet!

God Jul på er önskar både jag och Elin! (vi får se om hon hinner med en uppdatering där uppe från Sala...)

Over and out.   

För att förklara alla små grejor som händer med mitt kära ben, får jag ibland till världens historier och ljudeffekter. Tyvärr kan jag inte återberätta ljudeffekterna här, det måste göras live. Henke tycker det är otroligt roligt iaf och han skrattar som bara den. Han tycker dock det är lite jobbigt att jag mår så pass bra nu att jag kan skämta och småbråka, han tyckte det var mycket lugnare när jag låg i soffan och ojade mig över smärtan och inte hade tid med att kasta iväg kuddar och annat... Åter till historierna. Dialog imorse mellan mig och Henke:

M: Jag har en fluga i smalbenet. Han går så här (ljudeffekt och handrörelse) precis i gränsen mellan där jag har känsel och inte.

H: (skratt) Va? Kan du säga hur han låter igen!!

M: (Ljudeffekt) Men det är sant. Han går från knäet och nästan ända ner till foten, där viker han av ner till ankelknutan, där jag är så svullen.

H: Ja, han kanske bor där.

M: Jag tror han har sitt lager av nervtrådar där. Det är därför det är så svullet. Han bygger ihop mitt ben igen.

PAUS

M: Oj, nu är där två.

H: De har kanske disko...

Ja, jag har som sagt bara två alternativ, vila i sängen eller i soffan och för att göra det så roligt som möjligt, så blir det så här...

Jag har precis duschat hela mig. Så otroligt skönt! Det tog dock ett bra tag innan jag kom dit. Vi tog av lindan, jag ställde mig upp. Ostabilt värre och jag mådde illa av att se mitt uppgrävda svullna knä. Fick lägga mig på sängen och vila, Henke kom med mat så länge. Min tå blev blå. Upp igen och in i duschen. Man blir några nya erfarenheter rikare på det här... :)

Igår var mammas väninna här för att ta av tryckförbanden. Jag kände att de hade bildat ett dragspel på knäskålen och det var inte värst skönt när jag var uppe och gick mina 10-meters promenader. Provade att ta av lindan själv först, men när jag fick se lite blod och ett svullet knä så blev jag svimfärdig, därför ringde jag Karin.

Hon sa att mitt knä och såren såg väldigt fina ut och all svullnad jag varit nervös för var inget farligt. Kändes skönt att höra!

Checke kom till mig på kvällen. Det blev pizza, godis och film. Å juklappsbyte. Jag blir så nyfiken... Man blir som en liten glött igen när julafton närmar sig!

Over and out.

Mysan

Jag vågar knappt säga för mycket, men jag tror att det börjar gå åt rätt håll. Var vaken ett par gånger fram till kl 3 i natt, men sen tror jag att jag sov i ett streck fram till 8-9. Härligt. Har fortfarande ont, men smärtan har inte samma kraft längre. Det bränner.

Fick frukost på sängen av Henke.

Jag skickade sms till Elin i förmiddags för att berätta att Henke hade inside information till henne. Hon ringde självklart tillbaka direkt... Hon var endast vid Jönköping. Hennes resa skulle egentligen börja kl 5 imorse, men hon hade råkat stänga av klockan. Med bilen fullproppad av julklappar och allt annat som skulle med till Sala, Assi också förstås, kom hon iväg någon timme senare. Hon var dock så himla trött att hon fått stanna på vägen för att sova lite.

Jag har ju bara två alternativ på var jag ska hålla till i min lägenhet, antingen i sängen eller i soffan, så jag valde att ligga i sängen tills klockan var, tror 13...

Lite stissig över min svullna fot och vaden med no känslen, ringde jag till mammas väninna som jobbar på kirurgen. Hon lugnade mig att foten kunde vara svullen minst i en vecka och att känslen kan vara borta länge. Hon tyckte dock att jag skulle våga linda om itt knä och kolla förbanden hur det stod till med dem. Så det ska snart Henke göra efter att han diskat. Han har precis lagat korv stroganoff till mig. :)

Ikväll kommer Checke. Hennes Jonas ska på fest så hon vill passa på att hålla mig sällskap. Det blir lite mat och sen tror jag att vi ska kolla på Love Actually.

Ha en trevlig lördag!

Over and out.

Mysan