Det blev till slut uppehåll igår. Vi kom alltså ut på vår milarunda.

Började ganska bra, My kämpade med sitt flås. Till slut gick det inte att hejda, Byggan försökte ge alla tips hon kunde komma på.

My tappade suget när drygt halva rundan var sprungen. Tack vare Byggan höll hon sig uppe. Vilken peppare hon är! Hon är dessutom snäll som springer i Mys lunkande tempo. Vi höll oss dock på knappt 55 min, vilket är helt ok. Vi skulle ju springa 60 min enligt innebandyschemat.

Efteråt är det himla skönt, men inte under tiden...

Idag hade vi båda lite smått ont i höfterna.

Kvällens pass blev uppvärming/löpning ner till gymmet. Där körde vi mage, rygg, axlar, triceps och biceps. Elin fick en hel del nya övningar av Micke. Gott! Biceps värker...

Det var även här som vår överskrift på detta inlägg gjorde skäl för sig. Haha, de trodde nog vi var knäppa som vek oss dubbla. Varför? Nja, vi håller det för oss själva. Möjligtvis tas det upp på ett bröllop i framtiden.  

Imorgon är det träning med innebandyn. My har fått med sig Bygg! Härligt! Vi ska samlas i Kvidinge och köra ute där. Elina, tränaren, har lovat hårt pass. Ska bli spännande.

Over and out.