Bygg, alla visste kanske inte att du fortfarandre är kass, eller mindre bra på att blogga! Men men, nu vet de! :) Du kan ju sätta det som ett nyårslöfte, inför Klassikern, att du ska blogga mer! Bra idé va?

Ja, jag har ju inget liv. Sitter här hos mamma. Hon lagar maten som jag beställt inför kvällen. Pannbiff, potatis, sås, ärtor och morötter! Är så fruktansvärt trött på pasta, makrill, knäckebröd och mandlar. Det är det enda jag levt på i 5 dagar. Ska bli gott med en riktig middag!

 Byggan, jag ringer dig 16.30, så vi kan snacka strunt.

Här kommer ett par bilder till sedan Keb-resan. Fotograf: Camilla Gudmundsson

Over and out.

Mysan

Jag har en lista över saker jag vill göra innan jag dör. På den finns bla fjällvandring med. Detta visste min barndomskompis, Camilla, om. I juni kom där ett sms från henne:

"Ska vi bestiga Kebnekaise i sommar?"

Jag var inte sen att hoppa på denna idé...

I onsdags den 6 augusti bar det iväg. Flyg från Kastrup till Kiruna. Buss därifrån till Nikkaluokta. Här stannade vi över natten. I Nikka upphör allmän väg. Enda sättet att ta sig till Kebnekaises fjällstation är genom vandring eller heliktopter. Vi valde självklart det förstnämda.

Tidigt på morgonen började vårt äventyr med väskor på ryggen som vägde 19 kg (min) resp 14 kg (Camillas). Jag har som vanligt svårt med att packa på mina resor...

Vandringsleden var 1,9 mil och gick så gott som bara uppför. Stenigt underlag. Det tog oss 5 h.

Väl framme på fjällstationen blev det vila på barmark! Dagen efter skulle det bli dags för bergsbestigning.

Vi valde att ta Västra leden, denna är till för personer med god fjällvana och kondition. Jaha, fjällvana?? Äää, det kan väl inte vara så svårt, leden är ju markerad. Tji fick vi.

Vi startade i fredags den 8 augusti kl 6.30 Det gick åt helsike på en gång. Vi kom inte på rätt led! Det tog oss 1 h sen så... Nu skulle de rödmarkerade stenarna ta oss till toppen! Det hör till att det denna morgon var tät dimma.

Vid Kittelbäcken, en fors som man ska ta sig över, tappar vi bort de röda stenarna. Vi ser dem varken framåt eller bakåt. En mindre panik sprider sig i kroppen då vi börjar tro att vi är vilse och aldrig kommer att hitta hem. Som tur är dyker våra änglar Anders och Göran upp! De har precis som vi tappat bort sig. Anders är dock mer rutinerad och börjar läsa sin karta! Han pekar åt vilket håll han tror sig att leden finns. Eller hur? Tror du att vi ska gå upp för den branten?? Det är endast ett stort stenröse som går så gott som spikrakt uppåt...  De börjar gå, eller snarare småklättrar och vi hänger på... Efter ett tag hittar vi de röda stenarna och lycka infinner sig! Haha, man blir glad för så lite i Norrland, rinnande vatten och röda stenar!

Man orkade ungefär jobba sig uppåt 1-2 minuter, sen var det dags för vila. Pulsen var i topp och mjölksyran pulserade i vaderna och låren. Det går inte att förklara branten, det måste ses med egna ögon.

Väl uppe på första toppen, Vierremare 1600 m öh, är man lite nöjd och yes, bara 500 höjdmeter kvar till Sydtoppen. Men icke, väl uppe på kröken ser vi att vi ska ner i en dal för att sedan gå upp igen. Lite jobbigt mentalt... Här ger tyvärr Göran upp, han orkar inte ta sig längre. Vi och Anders fortsätter. Vägen upp mot toppstugan är lång och därifrån ytterliggare 1 km uppför innan vi når toppen! Vilken känsla när vi såg den! Hihi.

Vi stannade dock inte där uppe så länge. Lätt svindel och vi satt på ca 70 cm. På alla andra håll utom där vi gick upp stupade det rakt ner. Tanken på vad en liten spricka i snön skulle ta oss... :(

Jaha, nu skulle vi bara ner också. Det tog oss lika lång tid. Knäna tog stryk.

Efter 10,5 h var vi tillbaka på fjällstationen. Medeltiden ligger på 10-12 h så vi höll ett gott tempo. Allt tack vare draghjälpen från Anders. Utan honom hade vi aldrig fixat det! Det var en enorm trygghet!

I lördags blev det vila, vi kunde knappt gå. Fruktansvärd träningsvärk i benen.

I söndags skulle vi gå tillbaka till Nikka för att ta bussen till Kiruna. Vi stannade där över natten för att göra stan på måndagen innan flyget. Kiruna har ca 5 affärer som är värda att gå in i...

Kl 20.30 var vi hemma på Ängelholms plana mark igen. Skönt!

Det har varit en fantastisk och minnesvärd resa, men jag gör aldrig om det. Jag får tacka dimman som gjorde att vi aldrig såg hur brant och högt vi skulle ta oss, då hade jag inte gjort det, envisheten och Anders och Göran. Självklart Camilla också! Shit, vi gjorde det!! Har inte riktigt smällt in...

Om jag rekommenderar en trip till Keb? Nja... Isf förbered er på det allra värsta, att ni kommer ha svinont efteråt och att det är mycket svårare och tuffare än ni kan tänka er! Men utsikten från toppen är storslagen!

Over and out.

My

Det har som sagt varit semestertider, vi har båda varit på olika håll=dålig info här på bloggen! Slut på det nu.

Roger, tog ni kort på det där danspasset? Du får gärna maila en bild till My som gärna lägger upp den här på bloggen, Elin in action! Å nej, My hade inte dominerat på danspasset, hon har noll kordination. Kanske tur att hon var i Norrland... Ni verkade dock ha kul!

Elin och My måste träffas snarast för att bli uppdaterade på varandras liv...

Over and out.