Ja, var blir tiden av? Det är redan den 9 december! Hur ska vi hinna med allt som måste hinnas med?? 

My var igår hos sjukgymnasten för sista gången innan operationen. Mariannes praktikant, Peter, skulle ta hand om My och utföra en del tester på henne och knäet. Marianne skulle nämligen träna en kille vid namn Niclas som genomfört en korsbandsoperation i juli. My ville sätta stora proppar i öronen, för den här killen var inne i en djup svacka och tyckte allt var skit med träningen. Han hade inte kunnat springa en meter efter testerna de körde på honom för 2 veckor sedan. Han hade dessutom ont. My försökte koppla bort hörseln åt deras håll och försökte koncentrera sig på sina egna tester.

Å vilka framsteg! Både My, Peter och Marianne var glada över skillnaden! My klarade nu benböj mot vägg med ett ben (det trasiga), vilket varit helt omöjligt för två veckor sedan. Hade My inte haft några öron så hade leendet gått runt hela huvudet…

Marianne rekommenderade lugn träning eller ingen träning alls för My den närmsta tiden fram till operationen. Hon skulle istället göra något roligt och inte tänka så mycket på det som komma skall. Marianne förberedde My på att det kommer bli tufft efter operationen. Hon kommer återigen inte ha någon kontroll på benet. Börja om från noll igen alltså. 

My har mycket att göra på jobb, allt är rörigt… Det är så mycket denna vecka och även till nästa, i och med att  hon måste hinna klart så mycket. Hon har lagt undan sådana tråkiga smördegar länge nu och de måste bort innan nästa vecka. My får faktiskt skylla sig själv att hon sparat på dem... 

Elin har också mycket på jobb, men hon har dock inte så många smördegar som ligger och väntar utan det är nyjästa degar som kommer in från alla håll. Det var dessutom en på hennes jobb som sa upp sig igår och de som precis blivit full styrka. Det tar på krafterna och de får aldrig någon arbetsro.

Ikväll så ska arbetsgänget dock på julbord på Margretetorps, vilket ska bli jätte gott.  

Även om det bara är tisdag idag så är det stressande att helgen kommer så fort emot en. Detta var något som vi båda såg framemot tidigare, men just nu så får tiden fortkörningsböter!

My tackar för alla fina kommentarer och förklaringar om "festklädseln" hon får på op-dagen!!

 

Hanna

9 december 2008 22:16

Jag håller fullständigt med Elina om den eleganta klädseln som man har på sig på op-bordet. Dock har jag alltid haft en underbart vackert grön strumpa på mitt friska knä. O precis som Elina säger så är risken minimal att de blir fel knä. Jag har op mitt vänster knä 4 ggr och alla ggr har de ritat ett mega kryss på knät me svart tusch =))) De bästa innan själva operationen är när läkarna säger: Nu sticker de snart lite i armen,räkna från tio baklänges o så säger vi gonatt. Tio, nio... om man somnar riktigt gott trots den knepiga ställning som man ligger i. Du ska se att de går hur bra som helst! Jag önskar dig all lycka och håller tummarna för att allt ska gå bra!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna säsong kommer vi att leva våra innebandyliv på vars ett håll. Elin har bytt spår helt och har fått en ny utmaning, hon ska vara tränare i Åstorps F16 lag. Hennes lediga tid går nu åt att planerar inför nästa säsong och det ska bli kul att se h...

Jag tog ledigt från jobb idag, dels för att jag pluggat hela helgen och dels för att jag skulle studera Rögles två pass. Det var för ca 1 månad sedan som jag kontaktade Rögles nye fystränare för att fråga om jag fick vara med på ett par pass för att...

Ett gäng tjejer hade möhippa för sin väninna och det blev vin, strippande grabbar, spex och upptåg, men även presenter. Den ena presenten var en svart monsterdildo. Dagen efter när den blivande frun satt i bilen på väg hem så sneglade honpå monstret ...

Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort. Jag kan nästan inte förstå att vi redan är framme i juni. Nu har alltså halva 2009 snart gått! Kanske är det inte så konstigt att dagarna i maj har gått fort jag har varit borta 3 helger. Veckan so...

Igår var det middag i Viken tillsammans med mamma, Mats, Bitt och Leif (Henkes föräldrar). På väg hem undrade Henke och jag vad vi egentligen gjorde där för vi fick inte en syl i vädret. Våra föräldrar hade alltså att snacka om och släppte inte in os...