My:

I söndags började jag min dag med ett besök på gymmet. Skönt att få köra igenom hela kroppen ordentligt, inkl benen. Inte så tungt som förr i tiden, men kul att få jobba med skivstång vid knäböj och utfall! Dessutom fortsätter jag springa mina 3 minuter på löpbandet. Imorgon ska jag till Marianne och hoppas att jag får utöka lite!

Dagen fortsatte med något så roligt som tvätt! Ett besök hos en kompis, ett par samtal till kompisar och därefter kunde jag inte skjuta på det längre, jag var tvungen att ta tag i min 3 veckors strykhög. Så skönt det var efteråt.

Henke kom in till mig på kvällen. Han hade fruktansvärt ont i sin mage och hade en knuta ovanför naveln. Henke klagar aldrig, så jag förstod att något inte stod rätt till. Vi begav oss ner till akuten, 500 m men vi tog bilen… :)

När jag nuddade hans hud där knutan var så vek han sig dubbel.

Läkaren kom i undersökningsrummet och han tryckte hårt. Ajaj…Henke knöt nävarna rejält. De misstänkte bråck på bindväven som skiljer magmusklerna mitt på magen. Denna hade delat sig på ett ställe och här hade tarmfett eller annat mag-grejs fastnat.

Lösning: trycka ner det, men då behövdes morfinspruta i skinkan för att musklerna skulle slappna av. Henke gav läkaren en svart blick och var redan på väg ut ur rummet då han har världens sprutfobi. Läkaren bad mig lösa sprutproblemet genom pepptalk och då jag tidigare är van att få spruta i skinkan, så lyckades jag övertala honom:

”Henke, det är faktiskt skönt när man känner nålen igenom fettet…” (Elin: Hur lyckades du med detta? Hade gärna hört detta pepptalket. My: Jag fick locka med lite annat också...) 

När morfinet kom in i kroppen började han kalla mig smurfen, allt hade blivit blått i synen!

Efter 30 min verkan kom läkaren in och började trycka ner knutan. Henke pajade britsen han låg på, handtagen gick sönder… Knutan försvann iaf!

Därefter fick jag bjuda Henke på gino och vaniljglass för att han varit så duktig! :)

Elin:

I fredags flög jag upp till Sala vid lunch, blev så klart stoppad i säkerhetskontrollen, men det var ingen snygging där som jag ville skulle ta på mig så jag visade snabbt mitt skärp! På Bromma blev jag hämtad av mina föräldrar och färd hem till Sala, pappa snackade i ett men efter ett tag slutade jag och svara och han slutade fråga och äntligen fick jag sluta ögonen.

Väl i Sala blev det lunch hos mormor, besök hos lilla syster. Kvällen spenderades hemma hos Tessan, Jonas och Hugo som jag även sov över hos. 

I lördags vakande Hugo tidigt och började leka rätt ljudligt men jag låg kvar i sängen och slöade lite. Efter ett tag hör jag utanför min dörr när Hugo ropar till sin mamma ”tror du att Elin fortfarande sover”? Sen knackade han snällt på min dörr och väntade tills jag sa åt honom att komma in! Då rusade han in till mig och kröp ner under täcket och mös med mig. Kl 10 var vi på gymnastik med Hugo.

På eftermiddagen var jag i väg och kollade på en hopp – clinic rätt kul faktiskt. Jag satt på spänn hela tiden och kollade min mobil en gång i minuten i väntan på sms från My, tyvärr så kom det ju ett negativt besked om att vi förlorat vår plats i division 2. Luften gick ur mig och många tankar snurrade i huvudet!

Kvällen var jag iväg på min brors 30 års kalas och dränkte mina sorger i drinkar som min bartender till syster ville testa på mig. Väldigt lyckad fest med god mat och kvällen avslutades på Sala stadshotell och för tillfället är det väldigt synd att Sala ligger så långt bort….. :) Jasså, säger My!

I söndags såg jag nästan hela vasaloppet i brorsans soffa. När det väl var färdigt fick mamma komma och hämta mig och efter en skön dusch så somnade jag på kökssoffan och vaknade inte ens när mamma sa att maten var färdig!

Jag var en kort sväng hem till Tessan, Jonas och Hugo och åt kvällsmat. Sen en blev det en tidigkväll för bilen mot Bromma gick redan 05:45 på måndagsmorgon. 

Här kommer bilder från min helg i Sala! 

Over and out.