My kom hem till Elin efter att hon slitit hos sjukgymnasten och sedan även på friskis. Hos Elin bjöds det på ugnsbakad falukorv och potatismos. Där efter drogs träningsupplägget för framtiden upp i stora drag. 

Nu har vi kommit till kaffet och congac och strax börjar vårt favoritprogram GREYS :)

Over and out

Det är dags att kolla läget med Elin och My igen och denna gång har några läsare ställt frågor till dem! Idag kommer frågorna relaterat till säsongen som varit. Ikväll eller imorgon kommer fler av privat karaktär… Vi behövde betänketid! :)

Bygg, du och My är ju som systrar, hur påverkade hennes skada dig och ditt spel direkt efter att det hänt?

- Skada, vilken skada….hennes huvud kan vi ju inte göra något åt, (hihihi) Skämt och sidor! My´s skada var otroligt tråkigt för mig, men framförallt för henne. Våra planer slogs i spillror, men efter ett par dagar när tankarna landat lite så spelar det ju ingen roll när vi gör klassikern. Det viktiga för mig och My också tror jag är att vi genomför den tillsammans.

Mitt innebandyspel har ju inte varit så lysande denna säsong tyvärr och om jag kan skylla det på My´s skada hade det ju varit enkelt, men det är nog inte där problemet har legat. Självklart tycker jag det är tråkigt att vi inte har fått spela tillsammans hon är lite som tändvätska för mig på planen och det ersattes inte av något! Vi känner ju varandra bra i spelet och samspelet som back och forward är som handen i handsken så självklart har det påverkat mig!

My, du har ju fått tillbringa större delen av säsongen utanför banan, pga av knäskada, hur har det varit?

- Det har varit jobbigt mentalt, jag brinner för innebandyn och ville/vill så gärna spela. Det var värst den första månaden och de sista två veckorna… Där emellan så lyckades jag nog hålla hjärnan i schack. Det har däremot varit enormt nyttigt att se innebandyn från bänken.

My, tips/tankar från dig på vad man ska tänka på/göra då man drabbas av en sådan motgång som du gjorde.

- Det är nog rätt individuellt hur man ska tackla en sådan här grej. Att vara envis är en himla bra ingrediens. Något som hjälpte mig var Checkes ord i NY när jag var grymt nedstämd över att gå på kryckor på min drömresa ”My, du kan inte göra något åt det nu, det är så här, gör det bästa av det!” Att ha kompisar som vågar säga till är viktigt. Då vaknade jag och bestämde mig för att detta är min gräns 0 vilket innebär kryckor. Härifrån är allt plus, när de slängs och jag kan gå, när jag kan cykla, springa osv. Försök att inte jämföra vad man kunde göra innan skadan.

Jag skrev även av mig till en utomstående (i mitt fall vår PT) om min första vecka efter skadan – ett riktigt blä/spy mail, hur j-vla förbannad jag var över att blivit skadad.. Jag fick respons på detta brev från henne, nya synvinklar och det hjälpte mig massor att gå vidare.

My, laget tog in dig som ”alltiallo” och fystränare, hur togs det emot av övriga i truppen?

- Jag vet inte… De har inte gett mig någon respons. De kan vara lugna, jag kommer inte finnas i staben i fortsättningen. Jag har fått ett par onda blickar om jag kört för mycket planka. Dessutom är Amanda inte så glad på mig när jag kör en viss uppvärmningsövning hon inte fixar koordinationen på! Elina däremot vet jag är tacksam för allt smått jag hjälpt henne med. Å jag är tacksam för att jag fick finnas med på bänken och hålla kontakt med hela laget.

Elin, när sista matchen spelades hade du förhinder att vara med, vilken var din första reaktion när My meddelande hur det gått?

- Jag fick ju sms under matchens gång och trodde faktiskt att vi skulle klara det när det stod 5-5 och vi hade hämtat upp underläget. När jag sedan fick smset 9-7 slut gick luften ur mig och inte förens nu börjar det sjunka in!

Elin, nu blev det som det blev i serien, din syn på varför?

- Det är alltid svårt att svara på en ”varför” fråga för visste jag svaret på det så hade jag gjort något åt det! Men här är i alla fall några tankar! Vi har ett ungt lag, många skador, tränare med olika filosofier är inte det bästa, vi fick inte in bollen i mål och det satte sig nog på psyket och nu i efterhand skulle vi ha haft ”kris” – möte tidigare för att kunna häva den nedåt gående trenden

My, samma fråga till dig, varför blev det som det blev?

- Vi har haft väldigt svårt att få in bollen i mål från match nr 1. Sedan dess har motståndarnas mål varit vår största fiende som fortsatte att sätta griller i våra huvuden. Vi hade dessutom en period innan jul då vi alla (både spelare och stab) var negativa vilket inte hjälpte. Efter jul lyckades vi få bort ordet INTE och trenden verkade vända. Men vi lyckades ändå inte stanna kvar… Småsaker har inte funkat, vi har inte tagit tillvara på frislag, PP – det är här vi kunde vunnit några mål kanske?!

Får vi se er nästa säsong?

- Jag ska spela innebandy om mitt knä tillåter. Om jag spelar i 2:an eller 3:an nästa säsong har för mig ingen större betydelse. Kanske tom kan vara bra att starta i 3:an och varma upp knäet. Dessutom ekar min lagkamrats mening i huvudet ”Har man tagit ner laget i 3:an, får man ta upp det i 2:an igen.” Fast det finns ett par punkter som måste funka om det ska bli Å/K, vilket vi förmodligen får reda på inom den närmsta tiden./ My

- Klart ni får se mig, men i vilken outfit vet man aldrig / Elin