En lagom berusad man på en bar ställde ner ett glas och backade tre meter. Därefter sa han till bartendern:
- Ska vi slå vad om 500 spänn på att jag kan stå här och kissa i glaset utan att det kommer en enda droppe utanför?
Det är väl lugnt tänkte bartendern, mannen var ju skapligt berusad. Så mannen drog ner gylfen och började kissa, men han träffade inte en endaste droppe i glaset, utan kisset kom överallt i baren. Bartendern skrattade och tog emot sina pengar. Men bartendern var tvungen att fråga:
- Det där var ju omöjligt från början, varför ville du slå vad?
Då svarade mannen:
- Ser du killarna som ser förvånade ut därborta?
- Ja, vad är det med dem? frågade bartendern.

- Jag slog vad med dem om 500 spänn var, om att jag kunde kissa ner hela din bar och du ändå bara skulle stå och skratta efteråt...

Blir det start på Klassikern i år och hur blir i så fall ert träningsupplägg?

- Det beror ju på hur My och hennes knä rehabiliterar sig! Jag kommer i alla fall att köra halvklassikerloppen i år som lite träning inför klassikern. Kan vi påbörja hela klassikern så kör jag dubbelt på några av loppen i sommar. Träningsupplägget har vi inte diskuterat så mycket än men träningsläger blir det nog i alla fall även i år :)  Jag har lämnat över rätt mycket av planeringen till My som har mig som teststudie nu när hon utbildat sig till träningskonsult och jag ska väl strax gå in i hårdträningen igen!/Elin

- Förmodligen om det går som det går nu med mitt knä. Dr W har gett tillåtelse att starta med simningen i juli eller löpningen i september. Fram i april/maj vet vi mer./My

Vad kommer ni göra annorlunda med Klassikern jämfört med Tjejklassikern?

- Träna mindre :) nej det blir nog hårt slit när det väl börjar närma sig loppen. Framför allt kommer vi att träna längre sträckor. Elin ska även lära My att crawla så det går lite snabbare och så att hon kanske tycker att det är roligare att träna simning. Vi får nog även jobba ordentligt på Mys flås om hon ska orka runt 3 mil…

Har ni lärt er läxan efter Mys skada samt Elins småskador att kroppen behöver vila/återhämta sig vissa dagar i veckan och inte träna varje dag?

- Ja visst har vi lärt oss något av detta med det är lätt att komma in i tänket ”vi ska träna så mycket som möjligt”. Eftersom vi är rättså disciplinerade och bestämmer vi oss för att köra efter ett visst träningsprogram så viker vi inte oss från det. Men nu har ju My pluggat och blivit lite klokare så hon får väl hålla Elin i örat så hon inte driver iväg med träningen. Vi har kommit överens om att det inte är antalet timmar träning som räknas utan kvaliteten på träningen och sen måste vi lyssna på våra kroppar även om knoppen vill annat. Att lägga in en vila på några dagar mitt i allt skadar inte, snarare gör det nytta!

Vem är den snyggaste spelaren i Å/K herr?

- Lasse får ett plus i kanten / Elin

- Elia är ju charmig / My

Hur går det med kärleken i era liv?

- Bra, jag har några ragg som står i kö, har påbörjat en + och – lista!/Elin

- Jo, det går bra. Det är ju ingen hemlighet att jag är ihop med min granne. Å nej, vi ska inte flytta ihop den närmsta tiden (denna fråga får jag OFTA). Henke är underbar på alla sätt och vis, jag stör mig bara på att han smaskar/tuggar hårt. Å att han sprider svart ludd från sina strumpor i min lägenhet…/My

Vilket är det busigaste ni någonsin gjort individuellt?

- Vart ska jag börja!!! Jag lurade kassörskan på ICA att jag skulle köpa cigg till min mamma och fick köpa och tjuvrökte bakom mormor och morfars sommarstuga ofta! Jag har lurat mina föräldrar med att lossas sova och sen när de hade somnat så smög jag ut och var ute hela natten eller gick hem till någon kompis. Det var rätt mycket bus undertiden jag bodde i Sala, men det var ju länge sedan! Efter att jag flyttat hemifrån blev jag vuxen och förståndig. En gång så ställde, inte jag, larm på klockor i en kompis lägenhet med en timmes mellanrum och gömde dem lite överallt. Rätt kul nu i efterhand men just då var ingen som varit på festen så populär. Ett annat bus jag gjort på senare tid är att när min kollega ska gå till skrivaren för att hämta papperså ringer jag hans telefon när han kommit halvvägs och då kommer han springande tillbaka. Detta brukar jag kunna göra tre gånger på raken, sen kan jag inte hålla mig längre. /Elin

- Jag är så jäkla tråkig och har nog aldrig hittat på något riktigt bus eller hyss. Mamma kanske kommer på något när hon läser bloggen och skvallrar… På mitt förra jobb så bytte jag ofta plats på tangenterna på min kollegas tangentbord. Han fick ordentlig spader när han inte fick rätt på texten! /My

Om ni hade vunnit 10 miljoner var, vad hade förändrats i era liv?

- Jag hade bytt boende, bil och innehåll i garderoben. Åkt jorden runt. Skänkt lite pengar och köpt nya dräkter till Å/Ks damlag./Elin

- Jag hade skaffat mig en större lägenhet, gärna en 4:a där ett av rummen hade byggts om till walk-in closet. Jag hade då varit tvungen att handla mer kläder och skor så att jag hade fyllt ut detta härliga rum! Jag hade bjudit mamma och Mats på en resa. Jag hade bjudit Checke på en repris av NY-resan fast utan kryckor. Jag hade startat ett eget företag och hyrt in mig som Träningskonsult någon stans…Beställt snygga ”Mot klassikern”-kläder till mig och Elin. Jag hade köpt nya vinterdäck till min bil (det måste jag göra till hösten så jag hoppas att vinsten dimper ner snart…)/My

Hur går det med karriärerna, pluggandet och jobben?

- Karriären har väl stannat av lite. Känner mig inte så inspirerad på mitt nuvarande jobb även om det egentligen finns bra utvecklings möjligheter. Förhoppningsvis dyker drömjobbet snart upp. /Elin

- Jag väntar spänt på resultatet från min tenta. Jag längtar tills maj och augusti då jag ska läsa resten!/My

När är det dags att bada i havet? Ska man vänta tills minst 20 grader i vattnet eller ska man i första dagen på beachen?

- Man ska bada när vattnet har nått en temperatur över 20 grader eller om är riktigt het!/Elin

-Jag är en badkruka och doppar mig när det närmar sig medelhavsvarmt./My

 Slutligen, vilket är det bästa vårtecknet?

- Tussilago/Elin

-När det sprallar i kroppen och humöret är på topp!/My

My kom hem till Elin efter att hon slitit hos sjukgymnasten och sedan även på friskis. Hos Elin bjöds det på ugnsbakad falukorv och potatismos. Där efter drogs träningsupplägget för framtiden upp i stora drag. 

Nu har vi kommit till kaffet och congac och strax börjar vårt favoritprogram GREYS :)

Over and out

Det är dags att kolla läget med Elin och My igen och denna gång har några läsare ställt frågor till dem! Idag kommer frågorna relaterat till säsongen som varit. Ikväll eller imorgon kommer fler av privat karaktär… Vi behövde betänketid! :)

Bygg, du och My är ju som systrar, hur påverkade hennes skada dig och ditt spel direkt efter att det hänt?

- Skada, vilken skada….hennes huvud kan vi ju inte göra något åt, (hihihi) Skämt och sidor! My´s skada var otroligt tråkigt för mig, men framförallt för henne. Våra planer slogs i spillror, men efter ett par dagar när tankarna landat lite så spelar det ju ingen roll när vi gör klassikern. Det viktiga för mig och My också tror jag är att vi genomför den tillsammans.

Mitt innebandyspel har ju inte varit så lysande denna säsong tyvärr och om jag kan skylla det på My´s skada hade det ju varit enkelt, men det är nog inte där problemet har legat. Självklart tycker jag det är tråkigt att vi inte har fått spela tillsammans hon är lite som tändvätska för mig på planen och det ersattes inte av något! Vi känner ju varandra bra i spelet och samspelet som back och forward är som handen i handsken så självklart har det påverkat mig!

My, du har ju fått tillbringa större delen av säsongen utanför banan, pga av knäskada, hur har det varit?

- Det har varit jobbigt mentalt, jag brinner för innebandyn och ville/vill så gärna spela. Det var värst den första månaden och de sista två veckorna… Där emellan så lyckades jag nog hålla hjärnan i schack. Det har däremot varit enormt nyttigt att se innebandyn från bänken.

My, tips/tankar från dig på vad man ska tänka på/göra då man drabbas av en sådan motgång som du gjorde.

- Det är nog rätt individuellt hur man ska tackla en sådan här grej. Att vara envis är en himla bra ingrediens. Något som hjälpte mig var Checkes ord i NY när jag var grymt nedstämd över att gå på kryckor på min drömresa ”My, du kan inte göra något åt det nu, det är så här, gör det bästa av det!” Att ha kompisar som vågar säga till är viktigt. Då vaknade jag och bestämde mig för att detta är min gräns 0 vilket innebär kryckor. Härifrån är allt plus, när de slängs och jag kan gå, när jag kan cykla, springa osv. Försök att inte jämföra vad man kunde göra innan skadan.

Jag skrev även av mig till en utomstående (i mitt fall vår PT) om min första vecka efter skadan – ett riktigt blä/spy mail, hur j-vla förbannad jag var över att blivit skadad.. Jag fick respons på detta brev från henne, nya synvinklar och det hjälpte mig massor att gå vidare.

My, laget tog in dig som ”alltiallo” och fystränare, hur togs det emot av övriga i truppen?

- Jag vet inte… De har inte gett mig någon respons. De kan vara lugna, jag kommer inte finnas i staben i fortsättningen. Jag har fått ett par onda blickar om jag kört för mycket planka. Dessutom är Amanda inte så glad på mig när jag kör en viss uppvärmningsövning hon inte fixar koordinationen på! Elina däremot vet jag är tacksam för allt smått jag hjälpt henne med. Å jag är tacksam för att jag fick finnas med på bänken och hålla kontakt med hela laget.

Elin, när sista matchen spelades hade du förhinder att vara med, vilken var din första reaktion när My meddelande hur det gått?

- Jag fick ju sms under matchens gång och trodde faktiskt att vi skulle klara det när det stod 5-5 och vi hade hämtat upp underläget. När jag sedan fick smset 9-7 slut gick luften ur mig och inte förens nu börjar det sjunka in!

Elin, nu blev det som det blev i serien, din syn på varför?

- Det är alltid svårt att svara på en ”varför” fråga för visste jag svaret på det så hade jag gjort något åt det! Men här är i alla fall några tankar! Vi har ett ungt lag, många skador, tränare med olika filosofier är inte det bästa, vi fick inte in bollen i mål och det satte sig nog på psyket och nu i efterhand skulle vi ha haft ”kris” – möte tidigare för att kunna häva den nedåt gående trenden

My, samma fråga till dig, varför blev det som det blev?

- Vi har haft väldigt svårt att få in bollen i mål från match nr 1. Sedan dess har motståndarnas mål varit vår största fiende som fortsatte att sätta griller i våra huvuden. Vi hade dessutom en period innan jul då vi alla (både spelare och stab) var negativa vilket inte hjälpte. Efter jul lyckades vi få bort ordet INTE och trenden verkade vända. Men vi lyckades ändå inte stanna kvar… Småsaker har inte funkat, vi har inte tagit tillvara på frislag, PP – det är här vi kunde vunnit några mål kanske?!

Får vi se er nästa säsong?

- Jag ska spela innebandy om mitt knä tillåter. Om jag spelar i 2:an eller 3:an nästa säsong har för mig ingen större betydelse. Kanske tom kan vara bra att starta i 3:an och varma upp knäet. Dessutom ekar min lagkamrats mening i huvudet ”Har man tagit ner laget i 3:an, får man ta upp det i 2:an igen.” Fast det finns ett par punkter som måste funka om det ska bli Å/K, vilket vi förmodligen får reda på inom den närmsta tiden./ My

- Klart ni får se mig, men i vilken outfit vet man aldrig / Elin

My:

I söndags började jag min dag med ett besök på gymmet. Skönt att få köra igenom hela kroppen ordentligt, inkl benen. Inte så tungt som förr i tiden, men kul att få jobba med skivstång vid knäböj och utfall! Dessutom fortsätter jag springa mina 3 minuter på löpbandet. Imorgon ska jag till Marianne och hoppas att jag får utöka lite!

Dagen fortsatte med något så roligt som tvätt! Ett besök hos en kompis, ett par samtal till kompisar och därefter kunde jag inte skjuta på det längre, jag var tvungen att ta tag i min 3 veckors strykhög. Så skönt det var efteråt.

Henke kom in till mig på kvällen. Han hade fruktansvärt ont i sin mage och hade en knuta ovanför naveln. Henke klagar aldrig, så jag förstod att något inte stod rätt till. Vi begav oss ner till akuten, 500 m men vi tog bilen… :)

När jag nuddade hans hud där knutan var så vek han sig dubbel.

Läkaren kom i undersökningsrummet och han tryckte hårt. Ajaj…Henke knöt nävarna rejält. De misstänkte bråck på bindväven som skiljer magmusklerna mitt på magen. Denna hade delat sig på ett ställe och här hade tarmfett eller annat mag-grejs fastnat.

Lösning: trycka ner det, men då behövdes morfinspruta i skinkan för att musklerna skulle slappna av. Henke gav läkaren en svart blick och var redan på väg ut ur rummet då han har världens sprutfobi. Läkaren bad mig lösa sprutproblemet genom pepptalk och då jag tidigare är van att få spruta i skinkan, så lyckades jag övertala honom:

”Henke, det är faktiskt skönt när man känner nålen igenom fettet…” (Elin: Hur lyckades du med detta? Hade gärna hört detta pepptalket. My: Jag fick locka med lite annat också...) 

När morfinet kom in i kroppen började han kalla mig smurfen, allt hade blivit blått i synen!

Efter 30 min verkan kom läkaren in och började trycka ner knutan. Henke pajade britsen han låg på, handtagen gick sönder… Knutan försvann iaf!

Därefter fick jag bjuda Henke på gino och vaniljglass för att han varit så duktig! :)

Elin:

I fredags flög jag upp till Sala vid lunch, blev så klart stoppad i säkerhetskontrollen, men det var ingen snygging där som jag ville skulle ta på mig så jag visade snabbt mitt skärp! På Bromma blev jag hämtad av mina föräldrar och färd hem till Sala, pappa snackade i ett men efter ett tag slutade jag och svara och han slutade fråga och äntligen fick jag sluta ögonen.

Väl i Sala blev det lunch hos mormor, besök hos lilla syster. Kvällen spenderades hemma hos Tessan, Jonas och Hugo som jag även sov över hos. 

I lördags vakande Hugo tidigt och började leka rätt ljudligt men jag låg kvar i sängen och slöade lite. Efter ett tag hör jag utanför min dörr när Hugo ropar till sin mamma ”tror du att Elin fortfarande sover”? Sen knackade han snällt på min dörr och väntade tills jag sa åt honom att komma in! Då rusade han in till mig och kröp ner under täcket och mös med mig. Kl 10 var vi på gymnastik med Hugo.

På eftermiddagen var jag i väg och kollade på en hopp – clinic rätt kul faktiskt. Jag satt på spänn hela tiden och kollade min mobil en gång i minuten i väntan på sms från My, tyvärr så kom det ju ett negativt besked om att vi förlorat vår plats i division 2. Luften gick ur mig och många tankar snurrade i huvudet!

Kvällen var jag iväg på min brors 30 års kalas och dränkte mina sorger i drinkar som min bartender till syster ville testa på mig. Väldigt lyckad fest med god mat och kvällen avslutades på Sala stadshotell och för tillfället är det väldigt synd att Sala ligger så långt bort….. :) Jasså, säger My!

I söndags såg jag nästan hela vasaloppet i brorsans soffa. När det väl var färdigt fick mamma komma och hämta mig och efter en skön dusch så somnade jag på kökssoffan och vaknade inte ens när mamma sa att maten var färdig!

Jag var en kort sväng hem till Tessan, Jonas och Hugo och åt kvällsmat. Sen en blev det en tidigkväll för bilen mot Bromma gick redan 05:45 på måndagsmorgon. 

Här kommer bilder från min helg i Sala! 

Over and out.