Idag var det dags för mitt återbesök hos Dr W. Det har gått 7 veckor sedan operationen och enligt Marianne har jag kommit långt med min rehab.

Jag vet dock att Dr W brukar vara ganska hård och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig för bedömning av mitt knä.

Vi pratade först om hur dessa 7 veckor varit, mitt problem med baksidan (vilket var vanligt) och mina planer framöver. Han gjorde sedan sin undersökning av knäet och var väldigt positiv.

"Ditt knä känns och ser väldigt bra ut! Du är mycket längre framme än många andra vid denna tidpunkt."

Ååå vad skönt det var att höra att allt var bra! Det har varit mentalt jobbigt den senaste tiden och jag behövde verkligen dessa ord!

Jag kunde självklart inte hålla mig från att fråga hur det ser ut för mig att genomföra Klassikern i framtiden.

W:Du kan börja med simningen i år om du vill.

M: Va? (Tänkte, människa, har du glömt att du opererat mig precis...)

W: Ja, det är väl inte förrän i juli? Går allt som det ska framöver så kan du det. Annars börja med Lidingöloppet i september om du känner bättre för det.

M: Oj, detta var positivt...

Under min lilla promenad från sjukhuset och min bil tårades ögonen av lycka! Det har gjort så ont, tagit tid och äntligen fick jag betalt för mödan! Jag har framför allt fått mer motivation och ska fortsätta kämpa!

Efter detta besök begav jag mig direkt ner till sjukgymnastiken. Marianne är ledig två veckor och jag ska istället gå hos hennes kollega Niklas.

Vilket pass han satt ihop... Jag fick bla jogga upp och ner på en stepbräda. Svetten lackade och mitt flås, ojoj, ordentligt flås!

Over and out.

Mysan