Igår var det dags att träffa vår PT Ulrika igen. Elin var lite nervös inför detta då hon hade sådan träningsvärk i överkroppen sedan vårt pass i söndags. Ulrika hade förberett oss sedan tidigare att hon skulle ha en lärjunge från Friskis i Malmö med sig, av det manliga könet. Elins kommentar till Ulrika var att det är okej ifall han är snygg.

Väl på plats på Friskis träffar Elin Ulrika i receptionen och hon säger att han är snygg! Elin verkar sträcka på sig lite grann…

Jaha Elin, vad säger du om lärjungen nu då? :)

"Ja man kunde ju se att det fanns en vältränad kropp under den rätt åtsittande t-shirten, både jag och My är ju svaga för vältränade kroppar så vi miste koncentrationen för ett ögonblick! Min uppfattning om honom var lite dubbelt. Han såg väldigt snäll ut och lät snäll när han pratade, men så hade han stora tatueringar på underarmarna så då såg han lite farlig ut. Sammanfattar man min uppfattning av honom är nog att jag inte skulle tacka nej för ett träningspass på friskis i Malmö!"

Ulrika börjar med att intervjua My om skadan, vad som hände, diagnos, var hon står idag, hur det kändes mentalt. Alla som satt i det rummet förstod utan att My sa något att hon är fruktansvärt bitter över skadan. Ulrika förstod även att det hänger ett rejält dåligt samvete pga av att My känner att hon sviker framför allt Elin, men även laget.

Mys uppgift tills söndag kväll är att skriva ett mail till Ulrika där hon får vräka ur sig allt. Hur hon känner för skadan och allt annat runt omkring. Ett riktigt BLÄ-mail. My ser fram emot detta!

Hon fick även låna en bok (som Elin var skyldig till…), Tomas Fogdös bok om vänd motgång till framgång. My kollade igenom boken igår och bestämde sig för att inte läsa den förrän mailet till Ulrika är skrivet. Orsak? Jo, för att boken kommer att hjälpa henne x antal steg framåt!

Ulrika tog ungefär samma frågeställning till Elin. Hur känner du dig i kroppen? Hur känner du inför Mys skada?

Elin tycker det känns skönt att vi fick ett avbrott, men det behövde ju inte vara en så här allvarlig skada! Visst vi var inställda på att göra klassikern nästa år, men klassikern finns ju alltid kvar och nu får vi verkligen tid till att bygga upp oss ordentligt från grunden och ta tag i våra brister.

Ulrika berättade för oss igår att första mötet vi hade haft med henne så såg hon att Mys högra sida var sned så egentligen var det inte så konstigt att skadan just kom på höger sida. Vi trodde dock att vi skulle klara oss från skador, men så blev inte fallet!

Elin känner sig fortfarande lite sliten i kroppen och mentalt slut, men det börjar bli bättre nu när det lugnat sig på jobb och skola. Dock varierar motivationen för träningen, vilket gör att hon ibland tar den lätta vägen. Elin konstaterade att hon måste sluta fuska!!

Hur känner Elin inför Mys skada? Ja det är ju otroligt tragiskt framför allt för att det är så lång rehabiliterings period. Men hon tror att vi kommer få många skratt tillsammans nu när vi får träna på lite annorlunda vis.

Elins uppgift till söndag är att göra en av uppgifterna ur boken ”upptäck din förmåga” av Terry Orlick. En mycket bra bok, rekommenderas varmt!

Ulrika tyckte också att Elin skulle kolla upp sina höfter som hon har haft problem med i flera år samt hennes hälsena som gör så fruktansvärt ont på morgonen. Så nu har Elin bokat en tid hos en sjukgymnast nästa onsdag. Hon blir bara lite orolig tänk om hon blir dödsdömd, har ju dragits med detta länge!

Ulrika kollade igenom våra kroppar. Mestadels Elin pga att My inte är fullt rörlig. Vi är fortfarande sneda i kroppen. Tanken från början var att Ulrika skulle hjälpa oss bygga om kroppen från början efter Tjejklassikern. Så ser planen ut fortfarande, dock får vi börja lite längre ner, framför allt på My. Elin fick bland annat göra en knäböj med en pinne bakom ryggen….. gick så där. Däremot har vi blivit jätteduktiga på att göra utfallen med pinnen, säger Elin när Ulrika plockar bort pinnen från henne. Jaha säger Ulrika då du ville visa upp hur duktig du blivit….alla börjar skratta. Det var ju inte riktigt så Elin menade, ville bara berätta att vi tränat mycket på det!

En annan övning skulle Elin ligga på mage och lyfta upp överkroppen som en ryggresning utan att använda varken baken eller låren. Baken gick det bra att slappna av i men inte baksidan av låren. Ulrika börjar då peta på Elin och säga åt henne att slappna av, efter ha legat så en stund säger Elin ”jag vet inte hur jag ska koppla bort dem” alla börjar skratt igen och Byggan fattar inget!

Tanken var att vi skulle gå igenom överkroppstesterna. Så här lyder dialogen:

U: Hur ser ni på Överkroppstesterna?

M: Jag kommer inte riktigt ihåg vilka övningar det var och jag vet inte hur mycket jag kan göra.

U: Båda bänkpress kan du göra. Chins, om vi kan få upp dig i maskinen. Armhävningar?

M: Nej, armhävningar vågar jag inte göra än.

U: Nej, det tror inte jag heller. Men då tycker jag att vi väntar med övningarna ett tag.

E: (med lite sur röst) Jaha, då struntar vi i dem då!! (jag var inte sur)

My kollar på Elin och börjar skratta.

M: Då blir du ju glad att du slipper, du har ju så ont!

Ulrika och Elin börjar också gapflabba.

E: Jag har sååå ont i bröstet!

U: Tydligen skyller vi allt på dig My hädanefter!

Inga tester, dock ville My passa på att göra sina övningar. Ulrika sätter därför ihop ett litet cirkelschema till Elin som hon ska göra non-stop under tiden. 20 snabba knäböj, 20 armhävningar, 20 situps och 20 höftlyft inte konstigt att svetten börjar lacka efter en kort stund. När My ska göra sina stjärtlyft mot en bänk eller liknande som kom Ulrika på den briljanta idén att Elin skulle vara bänken, i planka format. Ojoj… inte alls jobbigt!

Väl nere i träningsrummet. My gör sina övningar och när Elin gör armhävningar säger hon:

”Jag har så ont i pattarna!!” Elin har förmågan att säga eller göra saker i gymmet som gör att vi båda brister ut i skratt, vilket gör det så mycket enklare att träna när det känns tungt!