Jag har lyckats att acceptera att jag måste börja om från noll. När man sedan klarar mer och mer, är en fantastisk känsla.

Har precis kommit hem från Marianne, min sjukgymnast. Jag är i ett glädjerus!

Hon började med att kolla min vinkel i knäet. Drygt 120 grader. Hela jag log, för jag vet att gränsen för cykling går vid 105...

Sedan bad hon mig gå i korridoren med en krycka. Fick sedan kommentaren: Varför ska du ha två kryckor, du går ju snyggt!

Några trappsteg till uppåt!

Vi gick in i styrkelokalen. Det blev massa nya övningar. Benpress, utfall, enbensstå, tåhävningar. Efter ett tag sa hon, ja då har vi gått igenom allt.

" Men cykeln då...?"

Tänkte väl, jag som sett fram emot att få sätta mig på cykeln hela veckan och så håller hon på att glömma.

Jag kan omöjligt förklara känslan för er. Ni som varit med om liknande skador där man fått börja om från noll vet vad jag menar. Mina ögon tårades av lycka att få trampa runt ett par minuter!!

Nu ska jag gå ner till stan och shoppa mig en fin väska för att jag varit duktig! :)

Precis som när man fick glass av mamma efter tandläkaren när man var liten, så ska jag minskäl berömma mig själv!

Over and out.

Mysan

Igår var ju som sagt Elin på Ullared och fick panik efter 1.20 då det var kundvagnar överallt och helt hysteriska människor så de lämnade rätt fort. Sen åkte de vidare upp till Göteborg där Elins kompis Eva hade flyttat söder om staden till Långedrag. Hon bor på Norra sextantgatan….. De bröt ihop i bilen när de först åkte förbi Kärringberget sen skulle de in på sextantgatan. Det var dock inte som de trodde utan sextant är tydligen något instrument man använder i båten för att navigera kanske kommer inte riktigt ihåg! När Elin väl var hemkommen igen åkte hon en tur ut till Vejby och åt varmamackor. Sen hem och kom tidigt i säng.

Idag har Elin fullt upp på jobb som vanligt… innebandy ikväll ska bli kul, missar tyvärr matchen på onsdag då hon ska på gåsmiddag.  

Igår lyckades My städa sin lägenhet alldeles själv. Tog längre tid än det brukar, men det gick! Så skönt när det är rent! Hon hann även med en tur till gymmet. Träffade på Ulrika som kollade statusen på knäet. Ulrika höll på att göra vårt nya träningsprogram och tyckte Mys skada gav henne nya utmaningar. Kul att vi kan glädja andra också! :)

Sen blev det middag hos pappa Ingvar. Brorsorna var på plats och alla 3 knattar. Melker och Martha tyckte dock att My var tråkig som inte kunde springa runt och jaga dem, som hon brukar… Jonathan hade dock inte så stora krav utan det räckte att ligga still hos My och mysa. Han gav henne även en och annan spya.  

My är glad för hon kan gå upp för trapporna som vanligt. Dock med lite annorlunda stil, men det går! Hon längtar massor till kl 13 idag, då hon ska besöka sin sjukgymnast Marianne.

My är rejält taggad att träna upp sitt knä! Ännu mera nu efter att hon pratat med Dr W i lördags. Att möjligtvis bli opererad innan jul är drömmen!  

Ikväll är det innebandy för oss båda...

Over and out.