Alla verkade supertaggade igår när vi kom till Norrehedshallen. Vi också, men blev lite sega i hjärnan efter turen till Hbg med Kattas bil. Hon måste ha något fel med avgassystemet…

Katta, du måste kolla upp det där, det är inte bra att du sitter i den odören! Vi vet att vi tjatar, men vi tänker på din hälsa och vår! 

Hallen kändes väldigt liten och trångg. Själva planen är kanske inte så mycket mindre, men med tanke på hur själva hallen ser ut så känns det litet…

Förstår inte varför vi inte är uppe på tårna direkt när domarna blåser i pipan. Det tar inte lång tid förrän vi ligger under med 1-0. Hämtar lyckligtvis upp detta och första perioden slutar 1-1.

Vi får absolut inget att fungera, rena hawaii-bandyn. Alla ligger flera metrar från sina markeringar, det är spöktyst på planen, vi fumlar överallt.

I andra perioden vaknar vi, som vanligt, lyckas ta ledningen med 2-1. Spelar rätt ok i andra perioden, men det känns ändå som att vi kan prestera ännu bättre.

I tredje perioden släpper vi in FCH i matchen. De är inte bättre än oss, men vi ger dem lägena. De får göra precis som de vill och de tar ledningen med 3-2.

Hade vi inte haft Katta så hade det stått betydligt större siffror på tavlan. Vilken STJÄRNA du är!!

STJÄRNA nr 2 dyker upp när det återstår 3 sekunder av matchen. Alek kommer själv mot målet med en FCH-spelare i nacken och sätter den kyligt i mål! Vilket jubel! Det kändes som om vi vunnit en VM-match! :) Så j-vla härligt! Helt plötsligt byttes all frustration ut mot glädjetårar (ja, My började nästan böla…).

Matchen kändes nästan som en seger och 1 poäng är bättre än inget och dessutom håller vi FCH bakom oss.  

Klart är att vi måste hitta på något som får igång oss redan i 1:a perioden. Mentalt kanske? Vi får fundera på det.  

Som Elin skrev imorse till My, ”Det känns som om jag blivit överkörd av en mangel!”. My kan bara hålla med. Hemskt tufft både psykiskt och fysiskt för tillfället. Det är dags för oss att göra något avslappnande och motiverande. 

Trevlig helg!

Over and out.