Vet inte vad som är värst, att vi förlorade med 10-3 eller att vi gav upp? Inför sista perioden stod det 4-2 och i innebandy är det inte omöjligt att ta in, men istället för att kämpa och slita som djur så gick vi in och ställde skorna på planen och slutade spela. Det kändes som om de sista 20 minuterna aldrig skulle ta slut.

Det är bara att ta nya tag, det kan ju inte bli värre än så här...

Vi ska ju inte sticka under stolen med att Hjärnarp är ett bra lag. Hade vi bara haft rätt inställning ovh kämpat som i de andra matcherna så tror vi att vi hade gått därifrån med minst 1 poäng.

Elin och My

Jag skadade mig tyvärr efter ca 15 minuter i första perioden. Stressade Hjärnarps back i hörnan, snabba fötter och helt plötsligt fastnade nog den ena foten och knäet trycktes i sidan. Vet inte hur jag ska förklara känslan, om det smällde, knäckte eller vad det gjorde. Kände smärta men det som var värst var alla tankar som snurrade i huvudet direkt. "Men jag ska ju spela match nu, jag ska åka till NY på torsdag, jag ska köra Vasaloppet i februari..."

Hade tur att Wahlström var på plats. Bättre läkare finns väl inte för idrottsskador? Han kom in och kände på knäet och misstänkte direkt korsband. Snäll som han är tar han emot mig i början på nästa vecka för att göra en ordentlig undersökning. Kan bara säga att jag innerligt hoppas att han har fel!

Tack till alla som hjälpte mig! Roger och Pernilla, ert fina sms värmde!

Nu ligger jag i soffan. Henke är här. Han har tagit in 5 st Stefan & Krister filmer, allt för att muntra upp mig! Han blev lite galen på mig innan för att jag har svårt att ta emot hjälp och är så förbannat stolt... Jag är i goda händer hos Henke!

Hur som helst, tur att jag är rejält envis och ganska vältränad, är väl alltid lättare att komma tillbaka då. För tillbaka på planen ska jag! Snart, hoppas jag!

My

Over and out.

 

Ellep

18 oktober 2008 19:43

En förlust är en förlust men ett ras likt detta, hmmmm. Mitt hjärta blöder av två anledningar:
1) laget förlorade
2) My, mitt hjärta, det såg inte roligt ut och jag hoppas att det inte är så farligt.
Håller med att det var bra att Wahlström var på plats och kunde ställa en, i mina öron, lugnande diagnos.
Låt Henke springa och sköta markservicen och byta film i DVDn.
Hoppas du snart är på båda benen igen.
Till sist:
Trevlig resa.

 

My´s mamma

18 oktober 2008 20:35

Tråkigt med förlusten tjejer.Ta nya tag inför nästa match.
O,"Mysan" du ska va glad du har Henke som passar upp dej servar dej med filmer.Vi hoppas allt går bra på måndag med Wahlstöm.I värsta fall får kryckorna följa med till NY.
Vi ses väl imorgon,hämtar dej så åker vi och hälsar på Jonathan.

Kram på dej,Mamma

 

Hanna

18 oktober 2008 21:52

My de svider i mitt hjärta, hoppas verkligen att du e tillbaka på planen sanrt igen, för vi behöver dig... Krya på dig!! Håller tummar och tår för positivt besked =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna säsong kommer vi att leva våra innebandyliv på vars ett håll. Elin har bytt spår helt och har fått en ny utmaning, hon ska vara tränare i Åstorps F16 lag. Hennes lediga tid går nu åt att planerar inför nästa säsong och det ska bli kul att se h...

Jag tog ledigt från jobb idag, dels för att jag pluggat hela helgen och dels för att jag skulle studera Rögles två pass. Det var för ca 1 månad sedan som jag kontaktade Rögles nye fystränare för att fråga om jag fick vara med på ett par pass för att...

Ett gäng tjejer hade möhippa för sin väninna och det blev vin, strippande grabbar, spex och upptåg, men även presenter. Den ena presenten var en svart monsterdildo. Dagen efter när den blivande frun satt i bilen på väg hem så sneglade honpå monstret ...

Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort. Jag kan nästan inte förstå att vi redan är framme i juni. Nu har alltså halva 2009 snart gått! Kanske är det inte så konstigt att dagarna i maj har gått fort jag har varit borta 3 helger. Veckan so...

Igår var det middag i Viken tillsammans med mamma, Mats, Bitt och Leif (Henkes föräldrar). På väg hem undrade Henke och jag vad vi egentligen gjorde där för vi fick inte en syl i vädret. Våra föräldrar hade alltså att snacka om och släppte inte in os...