Hade tur imorse och fick tid till både röntgen och Wahlström. Tyvärr med negativa svar. Främre korsbandet är av. Tur i oturen sa doktorn att inget annat är skadat, miniskerna är hela, ett ledband är lite uttänjt men inget som försämrar min stabilitet.

Wahlström har gett mig två alternativ. Operation eller inte operation.

Ska jag spela innebandy igen måste vi operera och efter den kan jag räkna 6-9 månader innan jag står på planen igen.

Väljer jag att sluta spela innebandy behövs ingen operation. Jag kan dock genomföra Klassikern ändå. Det enda är att jag måste lära mig crawla istället.

Jag får 6 veckor på mig att fundera ut vad jag vill. Det är inget jag kommer lägga ner kraft på för tillfället utan just nu vill jag bara ha så kul som möjligt på min drömresa med Checke.

Han undrade om han skulle skriva ett intyg till mig så jag kunde avboka resan! Haha, eller hur? Vad kan hända?

Endast svullnad och att du blir öm.

Okej, då åker jag!

Nu ska jag gå så vanligt som möjligt fast med kryckorna i 3-4 veckor. Ska till sjukgymnasten imorgon och prata med honom, få lite övningar.

Ja, vad säger man?? Det finns helt klart en mening med detta också, fast jag förstår det inte just nu...

Tjejer, jag kommer till hallen ikväll och stöttar er på träningen! Det kommer jag göra hela säsongen. Min röst blir ni inte av med!

Over and out.

"Kryckan"  

 

Marlan

20 oktober 2008 13:06

Bra tänkt My, låt det gå ett tag och låt allting landa hos dig innan du gör några beslut. Vad du än väljer så vet att det finns massor av människor som stöttar dig! Naturligtvis vill vi ha tillbaka dig på planen, men livet är inte bara innebandy! Tusen kramar till dig

 

Ellep

20 oktober 2008 13:53

Ja My, vad säger man??
Håller med Marlan om att du inte skall ta en allt för snabbt beslut - och då skall du även inte fråga mig.
Det är på planen jag vill att du skall vara - så mitt val är enkelt.
Se det inte som att jag sätter press, utan jag säger bara vad vad jag känner. :-))
Tror för övrigt att det blir bra att resa bort ett tag då hinner det landa.
Oavsett kommande beslut så har du mitt stöd och jag är helt övertyga om så är fallet från hela truppen.
KramE

 

Moster

20 oktober 2008 14:10

Stackars lilla Mysan! Vad trist för dej att det blev så. Du får ha det så kul i NY ändå, slit inte ut Checke bara. Tur du är så positiv & envis då brukar det läka bättre. Nu får ju även Elin vila sig lite.

 

Roger

20 oktober 2008 16:22

Jag lider med dig!
Du fattar ditt beslut själv, försök inte lyssna på andra, utan bestäm själv. Finns många som tycker olika saker, men det är du som ska leva med ditt beslut.
Tyvärr får jag inte möjlighet att ge dig en kram ikväll, då jag är i Stockholm.
Jag vill passa på och önska dig en trevlig resa till USA. Njut och försök att inte tänka för mycket på knäet.
Kram Roger

 

Sarah Strövels:)

20 oktober 2008 17:04

Tråkigt att höra My! Mitt råd är operation , innan nör jag bara tränade upp mitt knä på rehab så vred jag ändå det igen efter ett tag , men efetr operationen så kändes det helöt annorlunda och nu har jag inte hjaft några problem på ett år, riktigt skönt:) men som sagt , gör som hjärtat säger låt ingen annan bestämma åt dig!

http://henrikssonsarah.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna säsong kommer vi att leva våra innebandyliv på vars ett håll. Elin har bytt spår helt och har fått en ny utmaning, hon ska vara tränare i Åstorps F16 lag. Hennes lediga tid går nu åt att planerar inför nästa säsong och det ska bli kul att se h...

Jag tog ledigt från jobb idag, dels för att jag pluggat hela helgen och dels för att jag skulle studera Rögles två pass. Det var för ca 1 månad sedan som jag kontaktade Rögles nye fystränare för att fråga om jag fick vara med på ett par pass för att...

Ett gäng tjejer hade möhippa för sin väninna och det blev vin, strippande grabbar, spex och upptåg, men även presenter. Den ena presenten var en svart monsterdildo. Dagen efter när den blivande frun satt i bilen på väg hem så sneglade honpå monstret ...

Det är helt otroligt vad tiden och dagarna går fort. Jag kan nästan inte förstå att vi redan är framme i juni. Nu har alltså halva 2009 snart gått! Kanske är det inte så konstigt att dagarna i maj har gått fort jag har varit borta 3 helger. Veckan so...

Igår var det middag i Viken tillsammans med mamma, Mats, Bitt och Leif (Henkes föräldrar). På väg hem undrade Henke och jag vad vi egentligen gjorde där för vi fick inte en syl i vädret. Våra föräldrar hade alltså att snacka om och släppte inte in os...