Seriepremiär igår mot KFUM Malmö. Efter en lång bilfärd så verkade hela laget ändå vara på topp och taggade till tusen.

I Mys bil fick passagerarna stundtals hålla andan och be till gud ihop om att vi skulle komma fram helskinnade! Vid ett tillfälle frågade Marlene varför My, som körde, gömde sig bakom halsduken, till svar får hon ”jag blir så nervös när det är så många bilar runt om kring och när jag inte vet vart jag ska”, uttalandet gjorde inte att passagerarna i bilen blev lugnare!

För att få våra lagkamrater i Roger P bil på gott humör ritade vi en rebus till dem, som de med tappra försök försökte lösa genom bakrutan!!!

KFUM spelade i div 1 förra säsongen och visst var de duktiga, men spelade inte ut oss som resultatet (6-0) kanske visar. Vi hängde på bra och sköt lika många skott på mål som dem. Skillnaden var att vi inte fick in bollj-vlen. Vi hade grymma skott på mål, Hanna hade en målrullare (undras om den egentligen inte var inne?!), My hade friläge och x antal andra klara chanser… Men icke, det var inte vår dag igår. Vi gjorde inte mycket fel. Vi jobbade och kämpade som ett lag, men det räckte inte. Det är det som känns så fruktansvärt frustrerande! Ok, om de hade spelat ut oss och vi inte hade haft en enda målchans, fine, men det var inte så!

Vi måste ta med oss att vi verkligen kan spela innebandy! Det funkar ju faktiskt riktigt bra och vi har målchanser! Det hade ju varit värre om vi inte fått något att fungera. Ett gott tecken är också att ingen slutade spela bara för att vi låg under och det gick emot oss. Bra jobb alla igår! 

Hur det känns dagen efter?

My känner sig om möjligt ännu mera som en syndabock efter att ha läst referatet på hemsidan. My, My, My, missar. Men referatet ljuger inte, det var verkligen så!  Har dåligt samvete för sina klara målchanser. Borde satt 3-5 bollar i målet! Hennes kropp är lite mörbultad, knäna värker en aning och vaderna gör sig påminda.

Elin känner en otrolig frustration över att inte kunna sätta fingret på vad som gick snett, men börjar väl så smått acceptera att ibland stuttsar inte bollens ens väg. Vaderna gör sig även på denna kropp påminda och fotlederna är inte riktigt bra, knakar konstigt! 

Träning ikväll. Elin hoppar för att komma i ordning med sin förkylning. Vi har ju ett viktigt lopp på söndag, Lidingö Tjejlopp. Detta är sista anhalten för att inneha Tjejklassikern.  

Over and out.